Hva er kryssHva er kulturplanleggingHvordan jobbe med kulturplanleggingHva er gjortHva er blitt tenkt
Kryss logo

Kryss

Kulturplanlegging

Kulturplanlegging: Å fange plassens sjel

Publisert 23.11.10 av Ulrika Staugaard

Teksten er basert på et seminar i Stockholm (2009) arrangert av Region Södra Småland, Kulturparken Småland, SKL og Nättverket för Cultural Planning i Sverige. Teksten er ført i pennen av Agneta Dahlén, SKL og er hentet fra det svenske kommuneforbundets hjemmeside: www.kommunforbundet.com

Kulturplanlegging er en metode for å kartlegge og utvikle det som er spesielt og unikt for et sted. Metoden kjennetegnes av et bredt samarbeid mellom ulike profesjoner og utgår fra et kulturbasert helhetsperspektiv.

 

Ta fasta på det gömda och glömda, v/ Franco Bianchini, professor vid universitet i Leeds

Franco inleder seminariet med att teckna bakgrunden till begreppet cultural planning. Han påpekade att i de gamla samhällena i Grekland och Italien var städerna integrerade enheter. Människor bodde, arbetade och roade sig i en harmonisk enhet. Uppdelningen av städerna i olika funktionella enheter är ett arv efter industrialiseringen. I slutet på 1800- talet kom en reaktion mot detta och Patrick Geddes, skotsk biolog och botanist, är en av inspiratörerna till cultural planning. Han hävdade att all samhällsplanering bör vila på en humanistisk grund och myntade begreppet ”folk, work and place”.

Begreppet cultural planning började tillämpas i USA på 70- och 80-talen. Wolf von Eckhard och Robert McNulty är förgrundsfigurer i den rörelse för förnyelse av miljöer som går under namnet Livable Places. I Australien, där Colin Mercer varit verksam, genomfördes ett cultural planning projekt i staden Joondalup, vilket resulterade i en plan med ett kulturellt förhållningssätt till planering och en förändrad syn på offentlig planering. Den präglades av ett holistiskt förhållningssätt till stadsplanering och involverade också alla konstformer.

I England arbetade konsultgruppen Comedia. Den bestod av olika forskare inom kulturområdet, bland dem Franco Bianchini och Lia Ghilardi. De arbetade med att utveckla idén om Creative Cities och cultural planning från slutet av 80-talet. Man utarbetade bland annat strategier för att utveckla kulturindustrin och återupptäckte betydelsen av ”the night time economy” för samhället. Deras arbete har bland annat resulterat i en rad böcker och rapporter.

I staden Biella i Italien finns nätverket ”cittadellarte,” som bildades i slutet av 90-talet i syfte att inspirera till samhällsförändring genom idéer och kreativa projekt. En utgångspunkt var att konstnären skulle interagera med alla mänskliga aktiviteter som formar samhället.

Vad kännetecknar då cultural planning? Metoden bygger på en föreställning att stads- och samhällsplaneringen inte bara kan bygga på teknik, statistik och hårda data utan att man måste ta hänsyn till betydligt mer subtila och svårfångade variabler när det gäller platsens ”själ”. Det handlar om ett holistiskt och tvärdisciplinärt synsätt som bygger på sociologi, konst och kultur, etnografi, ekologi, och ekonomi m m, där kulturplaneraren blir den som integrerar all denna kunskap. Cultural planning processen inspireras av kulturproduktion att vara innovationsorienterad, experimentell och inte smalt instrumentell.

Det är viktigt att poängtera att cultural planning inte handlar om kulturpolitik eller om att bygga nya operahus eller bibliotek. Begreppet kultur måste ses i ett mycket vidare perspektiv. Det handlar om är fånga alla de aspekter på mänskliga aktiviteter, drömmar och berättelser som kännetecknar en plats. Då först kommer man åt själen. Spontanitet och kreativitet är viktiga ingredienser. Med andra ord – cultural planning påminner mer om en jam session än om en symfoni. Det är viktigt att ägna mycket tid åt utforskande. Vad kännetecknar denna plats? Vilka människor kan berätta om platsen? Hur kommer vi åt platsens historia? Något drastiskt uttryckt kan man säga att det gäller att kartlägga platsens DNA. Därför är ”survey”mycket viktigt och man måste anstränga sig att nå grupper av människor och få dem att dela med sig. Först därefter kan en strategi- eller aktionsplan formuleras.

Mycket handlar om att beträda okänd - eller snarare bortglömd – mark. Förhållningssättet bör kännetecknas av nyfikenhet och nytänkande. Det gäller att engagera medborgarna på ett nytt sätt och därigenom också frigöra mycket energi. Nya vägar krävs för att få med och arbeta med unga människor.

En annan lärdom från kulturproduktion är att vara kritisk, ifrågasätta och utmana samt inte värja sig för de mörkare sidorna av mänsklig aktivitet. Också förekomsten av smuggling, knarkhandel etc kan vara viktiga inslag i självbilden. Kan ett maffiamuseum i staden Corleone på Sicilien bidra med något konstruktivt ' för platsen?

En viktig utgångspunkt är att det kulturella perspektivet måste finnas med hela vägen och redan från början. Cultural planning är ingen snabb och ytlig metod. Att arbeta med ytliga kampanjer är som att ”sätta läppstift på gorillan” som Franco Bianchini så målande uttryckte det.

Staden – ett komplext mikrosystem v/Lia Ghilardi är också en veteran i sammanhanget och grundare till Noema-gruppen som arbetar med ”cultural planning” på konsultbasis

Vad det gäller är att ta fasta på platsen egenart – det som gör att den skiljer sig från alla andra. Staden är inte en maskin utan ett mycket komplext mikrosystem.

Lia inledde sitt anförande med att framhålla att kultur är ett mycket vitt begrepp. Det handlar om allt ifrån att förhålla sig till historiska arv, att se mat som ett utryck för kultur och livsstil, till att delta i karnevaler m. m.

I all kulturplanering ingår att göra en ”kulturkarta”. Det gäller att brett, förutsättningslöst och gränsöverskridande ta reda på så mycket som möjligt om hur staden upplevs av sina invånare, hur man umgås, hur man roar sig, vilka drömmar man har, vilken image man vill skapa, hur man förhåller sig till sin historia m m.

Lia tar staden Åbo som ett exempel. När man ville ansöka om att bli kulturhuvudstad 2011 beslöt man sig för att tillämpa ”cultural planning”. Det första man frågade sig var: Vilken kultur? Den svenska eller den finska eller både och. Genom att bjuda in och identifiera aktörerna kunde man skapa partnerskap och samarbete som en grund för den strategi som sedan formulerades. Ett koncept i denna var vatten och eld – vilket var viktiga begrepp i Åbos självbild. Det fick till följd att man tog devisen ”Åbo- eld och lågor” för sin kulturhuvudstadsatsning. I det sammanhanget kommer också stadens läge vid ån Aura att utnyttjas.

Ett annat exempel på ”cultural planning” är den förvandling som staden Mantova i Italien genomgick i början på nittiotalet. Staden ville förnya sig och profilera sig. Som så många andra italienska städer fanns det hur mycket kultur som helst i form av byggnader och konstskatter. Hur kunde man utveckla detta? Skulle man utöka muséernas öppettiderna och kanske öppna en restaurang i anslutning till gallerierna? Nej, istället valdeman en annan väg. Genom att engagera stadens medborgare upptäckte man att det fanns ett stort bokintresse i staden och många små och medelsstora företag som sysslade med bokutgivning i olika former. Mot denna bakgrund instiftades en årlig litteraturfestival som blivit en stor framgång och som engagerar över 800 frivilligarbetare i förberedelsearbetet under hela året.

Det är inte alltid så att den rådande bilden av en plats bara är av godo. Den kan faktiskt bli förlamande för nyskapande och en anpassning till ändrade förhållanden. Hur kul är det att vara modern/samtida konstnär i Florens som ju nästan har ”kvävts” av renässansen? Kan staden Sligo utveckla något annat än att stå i skuggan av sin stora poet Yeats? Dessa frågor kan vara utgångspunkt för en förutsättningslös ”cultural planning” där man kan hitta andra gömda och glömda resurser att utveckla.

Säkra framtiden –cultural planning i Perth v/Kirsty Duncan,Arts Development Manager för Perth och Kinross Council iSkottland, har varit projektledare för ett cultural planning projekt i samarbete med Lia Ghilardi

Vi ville fånga vad invånarna säger om sin stad när de sitter på puben”.

Perth är en stad mitt i Skottland med drygt 43 000 invånare, som ville förnya sig och utvecklas bl a inför det 800-års jubileum som ska genomföras nästa år.

Kirsty kom i sina konststudier i kontakt med begreppet ”cultural planning” och ville pröva vad ett sådan angreppssätt skulle kunna ge. Man kan säga att hon bytte perspektiv. Från att först vilja föra ut kultur till folket övergick hon till att engagera folket i skapande av kultur.

Inledningsvis gjordes en ”cultural mapping” av staden. Historiskt har denna karaktäriserats av sin boskapsmarknad och bank- och försäkringssektor. Bebyggelsen har några år på nacken och kan beskrivas som shabby-chic. Tidigare hade stadsplaneringen huvudsakligen handlat om transportsystemet men nu vill man göra en bredare och djupare analys av vad som är Perths egenart. För att fånga själen lät man bl a filma olika grupper av människor som fick berätta om sin stad. Det ordnades också workshops, där där man diskuterade Perth. Denna metod är inte helt enkel – man får olika svar på sina frågor. Äldre människor tyckte att Perth var lugnt och tryggt, medan yngre menade att det fanns mycket hat i staden. Detta speglar i och för sig det faktum att en stad är en komplex och i vissa stycken motsägelsefull organism.

I denna analys framkom bl a att Perth har ett mycket intressant medeltida arv. Detta skulle kunna framhållas mycket mer för att exempelvis locka turister. En annan upptäckt var att det är stadens läge i ett naturskönt område som främst uppskattas av stadsborna. Stadens arkitektur, den offentliga konsten, starka band med bl a Frankrike var andra faktorer man valt att bygga på.

- Vad som framförallt saknades var mötesplatser, där människor kan träffas under otvungna former säger Kirsty. Vi har träffat över 300 människor så nog har vi underlag för våra förslag. Dock har det varit svårt att engagera politikerna. De kom inte på våra workshops. Nu fortsätter vi vårt arbete, men kommer inte att kalla det cultural planning i fortsättningen. Vi väljer att istället tala om att förbättra vår livskvalitet slutar Kirsty.

Nätverk för kreativa städer i Kanada v/Nancy Duxbury är just nu gästforskare vid universitetet i Coimbra, Portugal. Hon är kanadensiska och en av grundarna av nätverket ”Creative Cities” i Canada.

Det började med ett informellt nätverk men har nu vuxit till en viktig aktör för konst, kultur och kulturarv i Kanada”.

Nancy berättar hur kulturarbetare runt om i Kanada tog kontakt med varandra och bytte erfarenheter. Det var en nödvändighet eftersom de ofta satt helt ensamma i sina kommuner med ansvar för kulturfrågor. Det visade sig finnas ett stort intresse för verksamheten som nu har vuxit och blivit allt mer inflytelserik.

- Vi har nu fått status som non-profit organisation och får stöd från många håll. Det har inneburit att vi fått stadga i verksamheten men också att något av pionjärandan har gått förlorad, säger Nancy. Nätverket omfattar nu 100 medlemmar och täcker ett område där det bor 16 miljoner invånare. Kommunikationen i nätverket bygger huvudsakligen på digitala medier, e-post och webbsida som spänner över flera tidszoner och på två språk. Under senare år har man också börjat ge ut tryckta publikationer. Varje år anordnas också en välbesökt konferens. Forskning och utbildning har blivit en allt viktigare aktivitet för nätverket. Ett exempel på initiativ från nätverket är den verktygslåda som tagits fram och som är en förebild för en liknande produkt i Sverige.

Hört i DISKUSSIONEN

- Det har ingen betydelse vilken förvaltning som tar initiativ till ”cultural planning”. Huvudsaken är att kulturperspektivet finns med från början i processen.

- Det finns exempel på projekt som haft betydelse för hela samhället. I Bogota i Colombia har projektet om en bibliotekspark motverkat rådande våldskultur i samhället, åtminstone för en tid.

- En fördel med ”cultural planning” är att den gör det möjligt för etniska grupper att bli synliga och även få bidra till samhället; inte bara utnyttja samhällsservice.

- ”Cultural planning” bygger på det unika, det som platsen är ensam om. Detta skiljer det från ett marknadsföringstänkande som bygger på schabloner. - Konsten synliggör. Därför är den viktigt i all samhällsplanering.

- ”Cultural planning” tar tid. Ett tidsperspektiv på 25 år är inte orealistiskt.

- Kanske borde man byta ut ordet kultur som skrämmer en del människor.

- ” Cultural planning” och kulturpolicy är komplementära begrepp.

- Vancouver är en stad som tagit ”cultural planning” på allvar.

Relatert